Internationellt möte om digital inkludering

Den 5 maj deltog jag i ett internationellt möte i Stockholm, tillsammans med representanter från stora delar av Europa. Temat var erfarenhetsutbyte och hur vi gemensamt kan skapa ett mer digitalt inkluderat samhälle.

Doreen Bogdan-Martin, generalsekreterare för ITU, inledde samtalet, följd av Erik Slottner, civilminister med ansvar för digitalisering, och Dan Sjöblom, generaldirektör på PTS, som berättade om Sveriges insatser inom området. Därefter hölls ett panelsamtal där jag hade förmånen att medverka som en av talarna tillsammans med företrädare från Litauen, Tjeckien och Spanien.

Samhällets digitala krav ökar – hur möter vi dem tillsammans?

Digital inkludering har länge varit en viktig fråga – men nu märks det att den får allt större uppmärksamhet, både i Sverige och i Europa. I takt med att samhället digitaliseras ökar också kraven på oss medborgare att kunna ta del av de digitala möjligheter som erbjuds. Under panelsamtalet blev det tydligt – oavsett om vi lyssnade till erfarenheter från Tjeckien, Litauen, Spanien eller Sverige – att vi fortfarande har mycket kvar att göra. Det är ett maraton-lopp där vi behöver lyfta och stötta varandra för att orka hela vägen och närma oss målet: ett digitalt inkluderat samhälle för alla.

När någon säger till mig att det ”digitala” är så ”enkelt”, blir jag – i brist på bättre ordval – lite provocerad. Ja, det kan upplevas som enkelt om man är van att röra sig i digitala miljöer. Men för den som saknar tidigare erfarenhet, eller bara använder tekniken i begränsad utsträckning, kan det upplevas som det exakt motsatta

kursiv text I bild: Bo Andersson, Blanca González, Lina Cronquist, Erik Slottner, Vilém Veselý, Doreen Bogdan-Martin och Inga Rimkevičienė.

Vi lär oss inte digitalt en gång för alla – vi lär om, tillsammans

Att vara digital är inte som att cykla. När vi lär oss cykla fastnar tekniken i muskelminnet – och sedan kan vi bara trampa vidare. Digital kompetens fungerar inte riktigt så. Här sker ständiga uppdateringar, nya gränssnitt och förändringar som kräver att vi lär om och lär nytt. Dessutom kommer helt nya verktyg. Det kan vara både utmanande och tålamodsprövande – något jag själv upplever när jag försöker förstå nya digitala verktyg. Att säga ”det är enkelt” riskerar att vi skapar och befäster ett "vi och dem", och det är sällan en framgångsrik väg framåt. Det bästa vi kan göra är att lära tillsammans.

Därför blev jag både glad och stolt över att samtliga deltagare under mötet betonade vikten av att öka den digitala inkluderingen – och delade bilden av att det kräver brett samarbete. Jag lyfte det viktiga arbete som sker varje dag runt om i Sverige – inte minst genom civilsamhället, studieförbund och bibliotek – men också att mycket arbete återstår

kursiv text I bild: Erik Slottner

Digitalidag visar vad samverkan kan åstadkomma

Jag var särskilt stolt över att få berätta om den kraft och vilja som finns inom Digitalidag-nätverket. Under Digitalidag 2024 gick 387 aktörer – verksamma i olika sektorer - samman för att inspirera fler människor att vilja och kunna vara en del av det digitala samhället. Engagemanget stannade inte i ord, utan visades i handling. Där varje insats – stor som liten – bidrog till en gemensam nationell kraftsamling för ökad digital inkludering.

Konferensen i Sverige var också en del av ITU:s 160-årsjubileum. På det temat fick jag som avslutande fråga beskriva min vision för de kommande 10–20 åren. Mitt svar var detta: att vi tillsammans skapar en kultur där lusten att lära är starkare än rädslan att göra fel – och där vi släpper skammen över att inte veta. Om vi kan vända skam till nyfikenhet och rädsla till motivation, då tror jag att vi har mycket vunnet.

text i fetstil Lina Cronquist, projektledare Digitalidag