Digitalidag

[redigera] En anpassad förvarunderrättelseverksamhet (Ds 2005:30) Fö2005/1912/RS

Sammanfattning

Amnesty International (Amnesty) anser att remissen är en utredning som på ett mycket tillfredsställande sätt har gått igenom de problem som kan uppkomma vad gäller kränkning av fri- och rättighetsskyddet vid en anpassad försvarsunderrättelseveksamhet. Frågan om den personliga integriteten är central i denna utredning, men Amnesty anser att utredningen tar upp samtliga svåra uppgifter som ingår i den intresseavvägning som är aktuell. På grund av den stora utvidgning av befogenheter för försvarsunderrättelseverksamheten som lagförslagen innebär, vill dock Amnesty framhålla ett par farhågor med de föreslagna ändringarna.

Inledning

Amnesty har som sitt åtagande att göra utredningar och agera med fokus på att förhindra och sätta stopp för grova kränkningar av rätten till fysisk och psykisk integritet, åsikts- och yttrandefrihet samnt rätten att inte bli diskriminerad, inom ramen för sitt främjande av alla mänskliga rättigheter.

Amnesty kan se behovet av föreslagna lagändringar och vill framhålla att organisationen anser att remissen på ett ingående sätt diskuterar de frågor som med utgångspunkt från de rubriker som finns i remissen.

Mandatet för försvarsunderrättelseverksamhet ändras till "yttre hot"

Amnesty har ingen erinran mot denna förändring. Med tanke på den allt mer globaliserade världen och de konsekvenser som följer härav delar Amnesty remissförfattarnas syn att detta är en nödvändig förändring av sensk lag. Möjligen ser Amnesty en fara med att det är ett mycket vitt begrepp, men om det med "yttre hot" menas de exempel som tar upp på sidan 80 i remissen framstår begreppet som rimligt. Det som Amnesty befarar är att innehållet i detta begrepp sedan utvidgas steg för steg utan att en utförlig kontroll av konsekvenserna härav görs.

Gränsdragning mellan polisiär verksamhet och försvarsunderättelseverksamhet förtydligas

Även denna föreslagna ändring förstår Amnesty. Ur rättssäkerhetssynpunkt ser dock Amnesty det som önskvärt att en så tydlig lagstiftning som möjligt antas. Precis som remissen nämner är det viktigt att det inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten inte skall bedrivas verksamhet som inrymmer straffprocessuella tvångsmedel eller polisiära befogenheter i övrigt. Inte heller inhämtning i brottsförebyggande syfte av information om inhemska förhållanden bör ingå i försvarsunderrättelseverksamhet.

Tydligare reglering av inriktning, rapportering av underrättelser och inhämtning med särskilda metoder

Amnesty anser att det på detta område har presenterats ett tydligt och bra lagföslag, som inte medför några kränkningar av den enskildes rättigheter.

Uttryckligt lagstöd för signalspaning

Eftersom utvecklingen går mot en alltmer trådbaserad överföring av signaler är det mycket viktigt att en anpassning inom detta område görs. Det är vidare mycket bra att det görs i en ny lag som är tydligt skriven.

Amnesty välkomnar att en noggrann analys har gjorts inom ramen för detta förslag vad beträffar det intrång i den enskildas personliga integritet som signalspaning kan medföra. De bestämmelser som syftar till att säkerställa skyddet för den enskilde anser Amnesty vara väl övervägda.

En farhåga som Amnesty dock har i denna fråga är det förhållandet att om tillstånd inte kan inväntas från Försvarets underrättelsenämnd utan väsentlig olägenhet kan inriktningen ske utan tillstånd.För att göra denna process så rättssäker som möjligt anser Amnesty att "utan väsentlig olägenhet" skall definieras oerhört snävt , så att i princip tillstånd alltid inhämtas i förhand. Att inriktningar får anmälas i efterhand bör endast få ske i extrema undantagsfall.

En andra farhåga som Amnesty har inom detta område är ur ett integritetsskyddsperspektiv och rör den möjligheten att en inhämtning via signalspaning får vara direkt hänförlig till en fysisk person när det är av synnerlig vikt för verksamheten. Precis som det framhålls i remissen krävs att ett sådant beslut om vad som innebär synnerlig vikt måste föregås av oerhört noggranna överväganden samt tillämpas med yttersta restriktivitet.

Förstärkning av samhällets funktioner för inriktning och kontroll av underrättelseverksamhet

Eftersom mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten utökas avsevärt genom dessa lagförslag välkomnar Amnesty att det i remissen betonas av utomstående granskning av berörda myndigheters verksamhet. För att förse medborgarna med ett fullgott rättighetsskydd anser Amnesty att det är mycket angeläget att Försvarets underrättelsenämnds mandat utvidgas till att också omfatta även kontroll av försvarsunderrättelseverksamheten.

Amnesty välkomnar att nämnden särskilt skall granska de verksamheter där teknisk och personbaserad inhämtning med särskilda metoder ingår, liksom sökbegrepp och rapportering enligt lagen om signalspaning. Det är särskilt viktigt att det vid kontrollen av sökbegreppen tas stor hänsyn till rättighetsskyddet genom at en utförlig utredning görs för att utröna om inskränkningen verkligen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle samt att den står i rimlig proportion till sitt syfte. Detta är viktigt eftersom utformandet av sökbegreppen är avgörande för hur stor påverkan underrättelseverksamheten kan ha för enskilda individer. Även efter att själva sökbegreppet är bestämt är det viktigt att en löpande kontroll ggörs för att tillse att eventuella oförutsedda kränkningar av den personliga integriteten "rättas till" och inte upprepas.

Vad gäller effektiva rättsmedel anser Amnesty att det, med hänsyn tagen till Europadomstolens rättspraxis, utgör fullgott skydd med den kontroll som skall utföras av Försvarets underrättelsenämnd sammantaget med JO:s och JK:s tillsyn. Det förutsätter dock att denna kontroll som skall utövas av flera myndigheter tillsammans också är klart definierad och fungerar i praktiken. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det positivt att minst två av ledamöterna i Försvarets underrättelsenämnd skall vara eller ha varit ordinarie domare liksom att ett nytt permanent kansli bistår till nämnden.

Det är viktigt att Försvarets underrättelsenämnd inte får två motstridiga eller oförenliga uppgifter med tanke på att den får ansvar för både tillstånd och tillsyn. Mot bakgrund härav blir det därför viktigt att se hur de två funktionerna är organiserade. Möjligtvis skulle arbetsuppgifterna kunna delas upp så att en del av kansliet arbetar uteslutande med tillståndsfrågor och den andra med tillsyn, för att därigenom få en så bra "maktfördelning" som möjligt vid förberedandet av ärendena inför beslutsfattande av nämnden

Amnesty International Svenska sektionen

Carl Söderbergh generalsekreterare